Livschans-bloggen har flyttat…

…och är fr.o.m. 091201 ”Fånga framtiden” (klicka nedan):

Därmed är inte den här bloggen längre aktiv, men kommer även i fortsättningen att kunna läsas som den är.

Summering av vecka 48

Den gångna veckan har varit en liten minisvacka känns det som. Dels så har jag ”bara” gått 30-minuters promenader, och dels så blev helgen en smärre katastrof. Det såg dock ganska lovande ut på vågen när jag vägde mig i fredags morse. I helgen har vi varit hos svärföräldrarna och gjorde en dagsvisit hos syrran med familj i lördags. I veckan har jag skött maten hyggligt, men i helgen har det blivit på tok för mycket av både det ena och det andra. Dessutom har det inte blivit några promenader. Det är ingen ursäkt, men jag skyller på det faktum att jag nu bestämt för att skapa en ny blogg imorgon – och då passar på att göra en ny ”startvikt”. Det har väl satt sig i huvudet i form av ett ”so what om jag väger något kilo mer när jag börjar om”. När ska jag lära mig…?

Flyttfunderingar

Funderar på att flytta tillbaka bloggandet till blogspot. Hade en bloggen ”tjocke farsan” där för drygt två år sedan, när vi väntade dotra. Tänk vad tiden går! Hur som helst, saknar en del layoutmässiga detaljer från blogspot. Jag har ju inte direkt ansträngt mig för att få läsare hit än, så ska jag flytta så är det nu snart. Kanske nu vid månadsskiftet? Har ju även tänkt göra ett nytt försök att sluta snusa då, men har dock inte bestämt mig 100 procentigt än.

Lite trist att man inte kan flytta över inläggen dock. Får väl se till att länka ordentligt…

…just ja!

Funderade lite tidigare kring detta med att väga sig. Jag tror att det är ganska vanligt att man blir fixerad vid våg och vikt. Tidigare har jag ofta haft ett grymt kontrollbehov när det gäller att väga mig (när jag aktivt försökt gå ner i vikt). Har kunnat väga mig flera gånger om dagen vilket, som alla – som har lite hum om hur fettförbränning går till – förstår är helt absurt. Det har till och med hänt att jag vägt mig på kvällen och om det ”såg roligt ut” på vågen så kunde jag skippa kvällspromenaden! Så är det, tack o lov, inte längre.

Kikat på min viktminskningstabell? Den visar ju inte på några direkta förändringar på en dryg månads tid. Tidigare skulle det faktumet få mig att bli väldigt besviken och frustrerad. Nu känns det annorlunda, och jag har ingen direkt förklaring till vad skillnaden är. Tror att det beror ganska mycket på att jag håller på och försöker sluta snusa. Varför? Jo, när man slutar röka eller snusa så går ju förbränningen ner något. Så jag har väl varit mentalt inställd på att inte tappa så mycket i början, sedan jag började skriva in i tabellen. Under de första tre veckorna höll jag ju mig faktiskt nikotinfri. Sedan ser jag på det här på ett helt annorlunda sätt numera. Jag vill göra en livsstilsförändring som kommer att vara länge, varför inte livet ut? Då är det ganska ointressant hur lång tid det tog att gå ner de kilona jag vill gå ner. Jag vill lära mig under resans gång, inte gå ner snabbt och sedan stå där och tänka ”jaha, vad gör jag nu?” och sedan se kilona komma tillbaka. Visst vill jag se resultat i en takt som inte gör att motivationen tryter. Men framför allt handlar det om att lära sig vad som fungerar för mig/oss under resans gång.

Tankar om träning

Det är onsdag och jag har ännu inte gått en längre promenad än de dagliga 30 minuters. Förra onsdagen hade jag avverkat 2/3 av veckans planerade timmespromenixer. Å andra sidan har jag ju ännu inte satt upp något schema, så jag bryter ju inte mot något. Huvudsaken är att jag går 30 minuter om dagen utöver lämning och hämtning på dagis osv. Och det känns ganska skönt.

Jag har tidigare bevisat för mig själv att jag kan träna efter schema, och verkligen få utdelning för det. Men erfarenheten har ju också bevisat att resultaten inte är permanenta. Den här gånger har jag anammat en, för mig, lite annorlunda approach. Det började med att jag inte ville gå ut för hårt i början pga 5-veckors förkylningen, (så ”hemläxan” att ta sig ut 30 minuter om dagen visade sig vara helt rätt i mitt läge!) Förra veckan började jag smyga in några längre/intensivare promenader, men fortfarande på inspiration, så att säga. Inga krav eller dåligt samvete om jag inte gjorde det. Det är ju en viss skillnad mellan att ha dåligt samvete om man inte gått fast man skulle, jämfört med att känna ”vad skönt att jag tog mig ut och gick en timme”. Jag är glad för att jag inte tillhör skaran som tycker det är pest och pina att promenera, framför allt ensam. För mig är det ett perfekt tillfälle att få ägna mig åt ett av mina andra intressen, musik. Sedan tycker jag att det är skönt att med bara tystnad i lurarna också. Man får tid att tänka och rensa huvudet – med eller utan musik.

För närvarande är jag inne på att skapa och etablera nya vanor i mindre skala. Därefter tänker jag bygga vidare på det. En viss skillnad mot att gå ut stenhårt med avancerat träningsschema och att bannlysa allt onyttigt, eller hur? Hursomhelst så mådde jag som en prins i våras när jag tränade ganska ambitiöst (gym, simning, promenader) och jag vill uppleva det igen. Däremot ska jag vara vaksam så det inte blir för mycket. Allting som kan nyttjas kan ju även missbrukas. Det tror jag inte var fallet för mig, men kanske att det blev för mycket, för snabbt. Mat och träning ska ju få en att må bra, inte ge dåligt samvete när man inte kan träna.

Back to normal

Idag är jag tillbaka i mitt normala jag igen! Jag känner en styrka i att ha bestämt mig för att använda allt negativt/jobbigt och göra det till något positivt för mig själv och andra i framtiden. Hur det kommer att ske rent praktiskt återstår ju att se, men det känns ändå skönt att ha hittat den drivkraften.

Isolering och självvald ensamhet

Nu har jag börjat få lite distans till gårdagen. Men det känns ungefär som att ha fått ett slag, det ömmar efteråt. Inte fysiskt, men insidan fick sig en rejäl smäll. Orsakad av mig själv, men det gör inte att det gör mindre ont. Är inte riktigt tillbaka i mitt positiva jag, men det kommer nog så småningom. Jag är ju inte död så förhoppningsvis blir jag starkare av detta.

I förmiddags var jag på del två av seminariet (jobbcoachinggrej) på temat ”motivation”. Hon, Camilla Jern, har sagt en del vettiga saker, en del kommer jag att försöka ta med mig. Det är som det ska vara. Mycket information, men vissa grejer talar till en mer än annat. En sådan sak är det hon sa om energi och att göra en energibudget. Att se till att man fyller på med sådant som ger energi, och om möjligt utesluter energitjuvar. Det får en att tänka till. Sedan har hon pratat om självkänsla, vilket alltid är intressant och något jag behöver jobba mer med, mer medvetet.

Just självkänsla kom på tal även under eftermiddagens gruppträff. Det är kul och bra att få lite andra synvinklar på det. Annars var det en lite småjobbig historia för mig idag. Mycket för att jag känner mig som ”dagen efter kvällen före”. Sedan blottade jag sådant som är jobbigt för mig. Det känns ändå skönt att öppna sig, om än jobbigt. Nu diskuterar vi vilka relationer vi har till människor runt omkring oss. Till förra gången skulle vi göra en kontaktkarta, och det visste jag redan på förhand skulle bli jobbigt att presentera. Jag är smärtsamt medveten om att jag har luckor som behöver fyllas på den punkten. Å ena sidan har jag en väldigt liten umgängeskrets, har varit en ensamvarg sedan tonåren. Å andra sidan har jag mer och mer börjat känna att jag nog ”egentligen” är ganska social. Jag har tänkt en tanke, som egentligen är ganska tragisk, och det är att det känns som det på något sätt är mitt riktiga jag som börjat komma fram på sistone (personlig utveckling, jobba med människor osv). Det tragiska är om det är så att jag tappade bort mig själv för en massa år sedan. Jag började dra mig undan, och trodde att det var helt självvalt, att jag gillade att vara ensam (vilket iofs stämmer, men det finns ju gränser!) Sedan fastnade jag i något slags isolering, och det faktum att jag blev van med att vara ensam, bidrog till att jag trodde att jag valt det själv för att ”det var jag”. Men vanor kan ju som bekant vara farliga saker.

Det är egentligen ganska sjukt att jag sitter och skriver sånt här så vem som helst kan läsa det. En ”normal” människa kanske skulle tycka att det är att blotta sig offentligt, att det blir för personligt. Det är sådant som dessa ”normala” människor använder sina nära vänner för att diskutera. Gör jag fel? Kommer jag att bli bränd? Det lär visa sig, känner mig inte direkt rädd för det. Kanske har det att göra med att jag i framtiden vill använda mina problem för att hjälpa andra. Jag vill då vara öppen och dela med mig av såväl positiva saker som det som varit min bistra verklighet. Men jag har ju mycket att jobba med först!

I skrivande stund blir jag påmind om en delförklaring till varför jag bloggar. Skrivandet är en sorts självterapi för mig.

Upp som en sol, ner som en meteorit…

Jag trodde verkligen att det skulle bli annorlunda den här gången. Men igår visade sig bli en kass dag. Först började jag småäta rester av chips och godis från helgen, vilket fick mig att må dåligt. Snart hade jag givit upp nikotinkampen för den här gången, i huvudet vill säga. Den första december är ju en ”bättre” dag att sluta. Jovisst. Det blev inte ett dugg bättre av att jag köpte snus heller. Sedan kände jag mig totalt misslyckad och hade svårt att känna någon glädje eller framtidshopp överhuvudtaget. Det kommer att skita sig med det här som med allt annat. Hur ska jag någonsin kunna hjälpa andra att förändra sina liv, jag inte ens orkar med mig själv?

Jag raderade inte bloggen iaf, men det var bra nära ett tag…

Vägningstabell

09-11-23	91,8	-0,3	+1,6	35,3	32,4	-0,4	-0,3
09-11-16	92,1	+0,8	+1,9	35,6	32,8	-0,2	-0,1
09-11-09	91,3	-1,8	+1,1	36,0	33,0	-0,5	+0,3
09-11-02	93,1	+1,1	+2,9	36,0	33,5	+0,9	+0,8
09-10-26	92,0	+1,8	+1,8	35,4	32,6	-0,1	-0,1
09-10-15	90,2	-	-	36,2	32,7	-	-

Summering av vecka 47

Dags att summera veckan. Förutom att jag fortfarande snusar känns det kanon! Det är naturligtvis en inkörsperiod när man gör förändringar av vanor, men det känns helt klart som jag är på rätt spår. Punktvis genomgång:

• Promenera 30 minuter om dagen, även de dagar jag inte tränar. Har hållits till 100%. Jag har gått 60 minuter i rask takt mån-ons-fre och minst 30 minuter övriga dagar.

• Äta grönsaker till varje måltid. Jag har lyckats hålla det hyggligt, har fuskat/glömt vid något enstaka tillfälle.

• Äta minst ett äpple och en banan om dagen. Det här behöver jag jobba mer på att få in i rutinerna.

• Äta frukost, mellanmål, lunch, mellanmål, middag. Se ovan. Har ätit frukost varje dag, men tyckt det känts lite jobbigt att göra gröt så det har blivit mackor istället flera dagar. Ostmackor – och Oboy! är en ovana, helt klart. Mellanmålen har det varit lite si och så med flera dagar, men jobbar vidare på det.

• Ta normalstora portioner enligt tallriksmodellen, och i regel inte ta om. Det är jag i stort sett helt nöjd med.

• Sluta snusa! Ja, dålig planering satte käppar i hjulet i måndags. Det ser likadant ut kommande vecka, men nu tänker jag inte låta det bli en ursäkt för att göra slut på eländet.

• Sluta dricka stora mängder kaffe. För mig hör hög kaffekonsumtion ihop med snusandet, så det har blivit en hel del kaffe också.